En röd hatt med vita prickar räcker ofta för att vi ska tänka på en sagoskog. Flugsvampen förekommer i berättelser om Sibirien, i viktorianska bilder av älvor och i dagens spelvärldar. Men de olika spåren har inte samma historia, och det är lätt att dra en rak linje mellan sådant som bara liknar vartannat.
För att förstå flugsvampens kulturhistoria behöver vi därför titta närmare på några konkreta källor: en upptecknad sång, en illustrerad bok, en litterär scen och en spelskapares egen förklaring. De säger mer än en allmän berättelse om att svampen alltid har varit magisk.
Tre olika frågor om samma svamp
När flugsvamp dyker upp i ett historiskt sammanhang kan den vara flera saker: en verklig svamp som människor har använt, ett motiv i konst eller ett föremål för senare teorier. Skillnaden påverkar vad vi kan säga om fyndet.
En bild visar exempelvis att konstnären använde ett motiv. Den visar inte automatiskt att konstnären hade egen erfarenhet av svampens effekter. En berättelse nedskriven på 1900-talet kan återge en äldre muntlig tradition, men själva nedteckningen bevisar inte hur många århundraden traditionen har funnits.
Det här är ett bra sätt att läsa resten av historien: fråga vad källan faktiskt visar, och vad vi själva lägger till när vi tolkar den.
Sibirien: ett konkret spår i en upptecknad sång
Ett exempel finns i språkforskaren och etnografen Waldemar Bogoras Koryak Texts, utgiven 1917. Boken bygger på fältarbete i nordöstra Sibirien. I ett appendix återges en sång där flugsvamp nämns tillsammans med ett förändrat sinnestillstånd och en återgång till sans.
Anteckningen under sångerna är betydelsefull. Den anger att de skrevs ut från Waldemar Jochelsons fonografinspelningar. För just denna sång beskrivs också en blandning av tjuktjiska och korjakiska språkliga drag samt uppgifter om personen som framförde den. Här finns alltså något mer precist än en anonym uppgift om ”sibiriska schamaner”.
Sången ger ett konkret belägg för att flugsvamp förekommer i det dokumenterade materialet. Den bevisar däremot inte ett enhetligt bruk hos alla sibiriska folk, eller en obruten tradition som kan dateras tiotusen år bakåt. Även äldre etnografiska texter behöver läsas med uppmärksamhet på insamlare, översättning och sammanhang.
Vill du själv följa spåret finns sången i appendix I, tryckt sida 103 i Bogoras originalverk. Att ange en bestämd källa gör det möjligt att skilja dokumentationen från de berättelser som senare har vuxit omkring den.
Jultomten: en spridd teori med svagt underlag
Berättelsen om schamanen som kommer genom ett rökhål med flugsvampar låter som en färdig förklaring till jultomten. Naturhistoriska riksmuseet konstaterar dock att egentliga belägg för det beskrivna beteendet saknas. Färgmässiga likheter räcker inte för att visa ett historiskt ursprung.
Det är därför mer korrekt att beskriva kopplingen som en senare teori än som en fastställd tradition. Vi bör inte heller flytta uppgifter mellan sibiriska och samiska sammanhang utan särskilda källor för just den kopplingen.
Den spännande frågan är då hur teorin har blivit så övertygande för många läsare. Den knyter ihop flera välbekanta bilder i en enda berättelse. Men en berättelse kan vara lätt att minnas utan att dess samband är styrkta. Att skriva ”sanningen ligger nog någonstans mittemellan” löser inte den bristen; också ett sådant påstående behöver stöd.
Bärsärkarna: flera hypoteser, inget enkelt facit
Även idén att vikingatidens bärsärkar använde flugsvamp behöver hållas isär från säkra historiska uppgifter. Det är en efterhandsförklaring till berättelser om ett märkligt beteende, inte något som blir bevisat av att svampen kan påverka människan.
Etnobotanikern Karsten Fatur prövade 2019 en annan förklaring: bolmört, Hyoscyamus niger. I artikeln argumenterar han för att den bättre motsvarar vissa beskrivningar av bärsärkarna. Samtidigt säger han uttryckligen att arkeologiska och historiska belägg inte räcker för att bevisa eller motbevisa teorin.
Poängen är alltså inte att ersätta ”det var flugsvamp” med ”det var bolmört”. En möjlig överensstämmelse mellan en växts effekter och en gammal beskrivning är en hypotes att undersöka. Den är något annat än ett fynd som visar att en viss person använde växten vid ett visst tillfälle. Fatur, 2019.
När svampen blir en del av sagolandskapet
I konsten går det ofta att arbeta med mer påtagliga belägg. Här kan vi studera själva bilden och ange konstnär, verk och datering.
Ett sådant exempel är Richard Doyles In Fairyland: A Series of Pictures from the Elf-World från 1870. Metropolitan Museum of Art katalogiserar boken med William Allingham som författare till texten och Edmund Evans som ansvarig för gravyr och färgtryck. Det är ett användbart exempel på hur illustration, dikt och bokproduktion samverkade; sagovärlden skapades inte av en enda bild ensam.
British Museum beskriver hur Doyle använder naturtroget återgivna blad och träd i större skala för att få älvorna att framstå som mycket små. Det ger oss också ett sätt att se på svampmotivet: något vardagligt i skogen kan bli ett stort tak, en scen eller en möbel när bildens skala förändras.
Hos John Anster Fitzgerald är The Intruder, omkring 1860, ett annat exempel att titta närmare på. Mike Jays genomgång i The Public Domain Review lyfter fram flugsvampen i bildens centrum. Läs gärna sådana bilder långsamt: vad gör figurerna runt svampen, hur används färgen och vilken roll spelar storleken?
Det är mer givande att undersöka de synliga detaljerna än att utgå från att varje fantasifull svampbild måste dölja en berättelse om rus. Ett konstverk kan ge underlag för en sådan fråga utan att också ge svaret.
“The Intruder” av John Anster Fitzgerald (ca 1860), en av den viktorianska älvkonstens mest kända gestalter. Flugsvampen är ett återkommande motiv i hans målningar. Bild: Wikimedia Commons (public domain).
Richard Doyles illustration “Fairy Rings and Toadstools” (1870) är ett av många exempel på hur flugsvampen bakades in i den viktorianska bilden av älvornas värld. Bild: Wikimedia Commons (public domain).
Alice i Underlandet: vad står faktiskt i texten?
I Lewis Carrolls Alice’s Adventures in Wonderland möter Alice en larv som sitter på en svamp. Larven förklarar att svampens två sidor påverkar hennes längd på olika sätt. I den berömda scenen namnges ingen art.
Det är en viktig detalj. Vi kan tala om en svamp som förändrar kroppens storlek i berättelsen. Vi kan också undersöka hur olika illustratörer har valt att avbilda den. Men då behöver vi ange vilken illustration eller utgåva vi menar, i stället för att göra alla senare bilder till bevis för Carrolls avsikt.
Här blir det tydligt hur text och bild kan skapa olika minnen hos läsaren. Har man vuxit upp med en viss färglagd version kan den kännas som originalet, även om den tillkom långt senare. Det betyder inte att den senare bilden är ointressant. Den berättar bara om ytterligare ett led i verkets historia.
Scenen finns i kapitel V, Advice from a Caterpillar, i Carrolls text.
Super Mario: spelskaparens egen förklaring
För Marios svamp finns en ovanligt användbar källa: Shigeru Miyamotos egen berättelse i Nintendos intervjuserie Iwata Asks.
Han beskriver hur utvecklarna prövade en stor Mario och sedan kom fram till att det fungerade bättre om figuren kunde bli större under spelets gång. Svampen blev föremålet som åstadkom förändringen. Miyamoto knyter valet till den allmänna föreställningen om svampar och magiska världar. Han säger samtidigt att påståendet om direkt inspiration från Alice i Underlandet bygger på ett missförstånd.
Intervjun handlar också om hur spelaren skulle förstå svampens funktion: rörelsen, hindren och situationen i början av spelet hjälpte till att lära ut vad föremålet gjorde. Det ger motivet en konkret roll i speldesignen, utöver dess sagolika utseende.
Det är alltså rimligt att jämföra Marios svamp med en äldre bildvärld. Men den dokumenterade förklaringen bör komma före vår egen gissning om en särskild förlaga. Nintendo: Letting Everyone Know It Was a Good Mushroom.
Så kan du själv läsa en gammal svampbild
Nästa gång du ser en flugsvamp på ett bokomslag, ett kort eller ett konstverk kan du börja med tre enkla frågor:
- Vad är det för föremål? En bokillustration, en målning och ett hälsningskort har olika sammanhang. Försök hitta titel, upphovsperson och datering.
- Vad går faktiskt att se? Beskriv färg, form, figurer och placering innan du bestämmer vad motivet betyder. Alla avbildade svampar behöver inte föreställa samma art.
- Varifrån kommer tolkningen? Är det konstnärens egen uppgift, en museitext eller en senare betraktare som har dragit slutsatsen?
Du behöver inte bli forskare för att ställa de frågorna. De gör det lättare att uppskatta både motivet och historien utan att ge varje spännande teori samma tyngd som ett dokumenterat föremål.
Ta inspiration från formen
Den visuella sidan går att utforska med en skiss, ett eget fotografi eller ett dekorationsprojekt. I vår artikel Pyssla med flugsvamp hittar du idéer att arbeta vidare med. Vi har även torkad röd flugsvamp som dekorationsmaterial.
Röd flugsvamp är giftig och kan påverka nervsystemet. Den bör inte ätas. Historiska beskrivningar av användning är inte råd om att själv prova den.
Källor
- Waldemar Bogoras, Koryak Texts (1917), inledning och appendix I, tryckt sida 103. Digitalt original länkas ovan.
- Naturhistoriska riksmuseet, Christopher Reisborg: Röd flugsvamp – är jultomten schaman?
- Karsten Fatur, Sagas of the Solanaceae: Speculative ethnobotanical perspectives on the Norse berserkers (2019). Originalartikelns sammanfattning länkas ovan.
- The Metropolitan Museum of Art: In Fairyland, samlingspost 1970.565.74(1–18).
- British Museum: Richard Doyle, teckning 1886,0619.17, med museets kommentar om bildens skala.
- Mike Jay, Fungi, Folklore, and Fairyland, The Public Domain Review (2020), för konstexemplet The Intruder.
- Lewis Carroll, Alice’s Adventures in Wonderland, kapitel V, samt Nintendo, Iwata Asks. Originalkällorna länkas ovan.
Omslagsfoto: Onderwijsgek, Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0. Konstbilder: The Intruder and Richard Doyle, public domain.
